Naturvårdsbränning är en naturvårdsåtgärd som syftar till att främja den biologiska mångfalden. PEFC-certifierade skogsbolag ska i snitt avsätta 5 % av sin avverkade skog årligen för naturvårdsbränning.
Naturvårdsbränning är en högriskverksamhet i skog och mark under sommardagar med hög värme och låg luftfuktighet, som kräver hög kompetens och stor vaksamhet. Ändock är det en verksamhet som kräver att den genomförs och det är, när det är som varmast och torrast som riskerna är som lägst, till skillnad mot vad många tro.
Syftet med en naturvårdsbränning är dels att skapa substrat för pyrofila arter att överleva i en svensk skog som drabbas av allt färre skogsbränder och att bränna bort så stor del som möjligt av humustäcket för att skapa en möjlighet för fröträd att naturligt föryngras.
På vissa platser är en naturvårdsbränning enda möjligheten att genomföra en naturvårdsåtgärd på grund av otillgängligheten för skotare och skördare.
